Först lite tilltvålad, sedan lätt omtumlad och därefter mest arg… Postat den 13 februari av anna

kände jag mig när jag på omvägar fick höra en kommentar om min verksamhet här om dagen. Egentligen borde jag inte bry mig ett dugg och att skriva om det i bloggen kan nog av många klassas som en lätt överdriven reaktion med navelskådande fokus. Men för att travestera en av de etablerade stora bloggare som jag läser regelbundet ”Det är MIN blogg”, så därför tänkte jag ta ett litet kliv utanför min komfortzon och bli lite mer personlig

Funderade lite på att rubriksätta detta inlägg med klassiska strofen ”blod, svett och tårar”.  För det är understundom faktiskt det som det handlar om. Att driva detta företag menar jag…

Kommentaren som triggade igång min ilska kom från en helt okänd person och nådde via en halvsnirklig väg mina öron. Den lydde något i stil med ”hon gör det där som hobby för hon har en man som är xxx”. Underförstått att min sambo har ett så välavlönat yrke att jag kan leva gott på honom och ha en liten hobbybutik.

Vet knappt var jag ska börja… Det finns såååå mycket i den kommentaren som triggar i gång ilska i mig och det skulle bli väldigt uttröttande att ge sig in på alla de detaljerna. Ok, det kanske fanns en tid när det funkade på det viset, att fruar bedrev små butiker på hobby-basis alltså. Vet att min mamma kunde fälla kommentaren ”terapi-butik” om småstadens pittoreska bodar med märkeskläder eller inredningsdetaljer. Men ingen med vett och sans i behåll ger väl sig idag in i en hobby som består av ett så högt risktagande, så mycket slit, så mycket jobb. I en bransch som genomgår en fullständig strukturomvandling dessutom. Man ger sig in i det för att man vill skapa ett företag, för att man har en affärsidé och en ambition långt större än vad som förknippas med en hobby.

Vill man ha en hobby finns det mycket enklare vägar att gå än att försöka bygga ett företag, ett varumärke och skapa en arbetsplats för sig själv och flera. Jag tror inte att något moment, beslut eller nya faser i detta varit lättsamma eller haft de rekreationsmoment som en ”hobby” har… (Ska inte svära här, men är rätt så sugen). Jag kan berätta mycket om oändliga kvällar och nätter framför datorn i affärssystem, med bildredigering, produkttexter. Eller för den delen sjudagarsveckor med skruvdragare och målapenslar i hand, mängder av kartongbärande och snabb-luncher på stående fot.

Visst är det fantastiskt roligt att omge sig med vackra saker, att bygga ett företag kring något man tycker är genuint roligt. Men det gör inte stressmomenten mindre eller besluten enkla. Med leverantörer som kräver att inköpen är på minst 10 000 kr vardera och du ska välja mellan 100-tals leverantörer och tusentals produkter utan att ha en aning om vad som kommer att sälja. Det enda du vet är att hyresavin, abonnemangskostnaderna för system, licenser, program garanterat kommer och då har du inte ens börjat fundera över annonskostnaderna… Så näeeeejjjjj det är inte mycket som kan liknas vid en hobby-känsla.

Om det är något som kan påstås stämma i kommentaren så är det kanske att min sambo är med på det hela. Precis som att jag är med på att hans yrkesliv innebär mängder av jobb som ofta inkräktar på fritiden och tiden med familjen. För vi är ett team, ett team präglat av ömsesidig lyhördhet för varandras situation. Där vi med en stor portion pragmatism ger varandra vardagligt stöd genom tid, praktiska insatser och allmän förståelse. Vi hade helt enkelt inte kunnat driva våra respektive företag och samtidigt vara en fungerande familj om vi inte haft varandras fulla stöd.

Vart vill jag då komma med detta inlägg? Egentligen handlar det nog mest om att behövde skriva av mig och bli av med det lilla kliande och skavande lopp-bettet som kommentaren blivit till i min företagar-, mamma- och sambo-själ.

Vet i skrivandets stund inte om det personliga temat kommer att vara särskilt återkommande just i denna blogg som i första hand är en kanal för min affärsidé och ambition kring inredning och sådant som passar i temat kring Det goda hemmet. Det är i ärlighetens namn lite skrämmande att skriva personligt och att vara publik med sina känslor, tankar och åsikter. Inte minst när man fördjupar sig i kommentarsfält och flöden i sociala medier som etablerade bloggare och mer publika personligheter får stå ut med. Det är ofta ganska sorglig läsning. Men det är ett annat tema. Trycker enter på detta inlägg med viss tillfredsställelse, vart bloggen tar vägen framöver får vi se.

På temat blod, svett och tårar måste jag naturligtvis avsluta med lite reklam för några trevliga produkter som du kan köpa av mitt företag. En skön handkräm mot nariga på gränsen till blodiga händer (som man får av man av att packa och bära paket i februari-klimatet). Till badet efter en svettig arbetsdag – sköna badlakan och härligt badsalt. Tar man hand om sig lite grann efter en stressig dag så blir det förhoppningsvis alltför många tårar!

Följ oss på Instagram