Det goda hemmet

Den stora jorden och det lilla livet

Årets sista veckor är på ingång med allt vad det innebär av pynt, julklappsinköp och planering för helgerna med nära och kära - en härlig och mysig tid! För några år sedan importerade vi en ny ”start” på denna del av året i form av Black Friday. En händelse som i ärlighetens namn står lite i kontrast till de långsiktiga, kärnfulla och varaktiga köp som jag tror att de flesta av oss egentligen vill göra.

Det är inte helt enkelt att navigera i nutiden när man vill skapa sitt goda hem. För egen del räcker det att jag försöker planera och filosofera kring min egen lilla vardag med två tonåringar i huset för att jag ska känna mig vilse. Med all rätt önskar de att jorden ska finnas i fungerande form när de blir äldre och de uttrycker då och då oro för såväl artutrotning som klimat. Oro som jag med den oändliga kärlek jag känner för dem självklart delar.

Jag har på samma gång en stark tro på att vi måste få värna våra vackra, mysiga, goda hem. Och hur mycket jag än tänker ”att det ska väl inte vara så svårt” så upplever jag allt oftare faktiskt en vardaglig utmaning i att vårda och utveckla våra hem på ett sätt som inte står i kontrast med ett hållbart beteende.

Jag är övertygad om att mina tonåringar mår bra av den ombonade hemkänslan som vi försöker skapa här hemma. Och ibland innebär det inköp. T ex konstaterade jag härom dagen att några av våra frottéhanddukar sett sina bästa dagar. De fungerar hur bra som helst att putsa julljusstakar med men gör inte längre ett riktigt bra jobb med att torka händerna torra… Stenskivan i köket har skördat sina offer och vi är, efter några lite för stressiga diskmaskinstömningar, något kort om skålar och assietter. Ja, livet pågår helt enkelt…

Som företagare och innehavare av en liten webbshop så har jag efter att ha vänt och vridit på frågan bestämt mig för att en rimlig balans kanske finns i att betrakta Black Friday som en möjlighet göra plats för nya produkter som passar in i det hållbara, långsiktiga sortimentet jag vill utveckla och förmedla. Så – en kort och praktisk rea blir det och så klamrar jag mig fast vid tanken att du kanske uppskattar tillfället att kunna göra bra inköp till lite lägre priser, med sans och balans. Kanske ger det en möjlighet att köpa en extra speciell julklapp till någon av dina nära och kära.

Hej kära blogg!

Hej kära blogg, det var ett tag sedan. Ont om tid, semesterresa med familjen och ombyggnation av butik är väl i och för sig godkända ursäkter (och verkligen en realitet när man är i färd med att bygga upp ett nytt företag) men den egentliga orsaken till dröjsmålet är nog en annan.

Tanken om en blogg på temat ”Det goda hemmet” är en riktigt bra idé i ljuset av önskan att skapa ett koncept och varumärke kring just det.

Det goda hemmet.

Finns ju massor att skriva om på det temat, några fina bilder till det och en koppling till de delar av verksamheten som ger intäkter… Inga problem – bara skriv…

”Bara skriv!” Att det skulle visa sig så svårt att ”bara skriva”… man har ju läst rätt så mycket högt och lågt från olika bloggar. Vissa är ultraprofessionella och varje inlägg är tänkvärt och välformulerat, men rätt många verkar kunna bara skriva på i sina bloggar utan att fundera särskilt mycket över eventuellt litterära kvaliteter, fyndigheter eller tänkvärdheter. Jag menar absolut inte att dessa alster saknar underhållningsvärde och det är faktiskt rätt så befriande att ibland läsa något som präglas av en vardaglig lätthet, något skrivfel här, syftningsfel där och en och annan märklig ståndpunkt får passera.

Men vardaglig lätthet är allt annat än vad jag upplever i detta skrivande, snarare skrivkramp – ja rent av skrivförlamning som bara måste få ett slut om jag inte ska behöva lägga denna blogg på hyllan. Efter ett antal veckor utan att ha kommit vidare med olika uppslag ska jag här och nu testa att på djupet verkligen bena upp vad den (skrivkrampen alltså) beror på och på så sätt kanske komma vidare. Det är i varje fall värt ett försök…

Jag har hela mitt vuxna liv tyckt väldigt mycket om inredningstidningar. I all sin banalitet är det en ljuvligt behaglig stund att bläddra upp en ny, fräsch inredningstidning och drömma sig bort bland välkomponerade, snyggt stylade rum. Men jag har aldrig kunnat läsa texterna med behållning. Det är helt enkelt ganska ointressant läsning. Ytliga skildringar av flyttar och renoveringar ”vi köpte vårt drömhus”, ”de lämnade… för …”, ”10 tips för badrummet”, ”vårens inredningstrender” eller vad det kan vara. De förstnämnda hem- (familje- eller person-) porträtten kan nog rymma intressanta berättelser men de får sällan eller aldrig breda ut sig tillräckligt eller gå djupt nog för att bli just intressant läsning. Listorna och tipsen tenderar att bli just ytliga trendspaningar som jag har svårt att uppleva relevanta på riktigt när det gäller uppbyggnaden av ett gott hem (om jag får lov att veva lite hårt och urskillningslöst…).

Så, för bloggens vidkommande är mina tanka kring detta fåfänga så att det förslår – jag vill helt enkelt inte skapa ointressanta eller ytliga texter. Å andra sidan så kanske jag ska betrakta det som en rimlig utgångspunkt, den att jag faktiskt skapar texter som jag själv vill läsa, fåfängt eller ej.

Att skriva allmänt hållna inredningstips blir alltså lite problematiskt då jag helt enkelt fastnar i att tycka att det blir lite banalt.

Den andra vägen, att på djupet filosofera på temat ”Det goda hemmet” känns då kanske mer framkomlig då jag önskar mer fördjupning och kvaliteter som kan formuleras tankeväckande eller tänkvärt i största allmänhet. Här finns verkligen något som ligger mig varmt om hjärtat. Men också rädslor för att uppfattas som politisk, för att hamna i diskussioner som jag inte riktigt avsett eller för att det bara ska bli pretentiöst i största allmänhet. Risken för att det aldrig blir något skrivande av är också mycket större eftersom jag kanske gör det hela alldeles för komplicerat för mig.

Men ”jösses” tänker du kanske nu, ”människan driver ju en webbutik med inredning – skriv några väl valda tips och släpp pretentionerna”. Men om jag verkligen ska försöka följa mitt hjärta och min motor kring det jag håller på med så handlar det självklart om vackra saker och fina bilder. Men mitt intresse, mina drivkrafter och sökande i detta arbete handlar om något mer än att bara söka efter och skapa ögongodis.

Vet inte om detta inlägg hjälper mig att lösa upp skrivkrampen, men nu är tankarna på pränt och så får vi se vad det för med sig. Den varma soliga sommaren har givit energi och nya idéer. En lång härlig hemma-höst ligger framför oss och jag ska verkligen försöka skapa tid i kalendern för skrivande.

Först lite tilltvålad, sedan lätt omtumlad och därefter mest arg…

kände jag mig när jag på omvägar fick höra en kommentar om min verksamhet här om dagen. Egentligen borde jag inte bry mig ett dugg och att skriva om det i bloggen kan nog av många klassas som en lätt överdriven reaktion med navelskådande fokus. Men för att travestera en av de etablerade stora bloggare som jag läser regelbundet ”Det är MIN blogg”, så därför tänkte jag ta ett litet kliv utanför min komfortzon och bli lite mer personlig

Funderade lite på att rubriksätta detta inlägg med klassiska strofen ”blod, svett och tårar”.  För det är understundom faktiskt det som det handlar om. Att driva detta företag menar jag…

Kommentaren som triggade igång min ilska kom från en helt okänd person och nådde via en halvsnirklig väg mina öron. Den lydde något i stil med ”hon gör det där som hobby för hon har en man som är xxx”. Underförstått att min sambo har ett så välavlönat yrke att jag kan leva gott på honom och ha en liten hobbybutik.

Vet knappt var jag ska börja… Det finns såååå mycket i den kommentaren som triggar i gång ilska i mig och det skulle bli väldigt uttröttande att ge sig in på alla de detaljerna. Ok, det kanske fanns en tid när det funkade på det viset, att fruar bedrev små butiker på hobby-basis alltså. Vet att min mamma kunde fälla kommentaren ”terapi-butik” om småstadens pittoreska bodar med märkeskläder eller inredningsdetaljer. Men ingen med vett och sans i behåll ger väl sig idag in i en hobby som består av ett så högt risktagande, så mycket slit, så mycket jobb. I en bransch som genomgår en fullständig strukturomvandling dessutom. Man ger sig in i det för att man vill skapa ett företag, för att man har en affärsidé och en ambition långt större än vad som förknippas med en hobby.

Vill man ha en hobby finns det mycket enklare vägar att gå än att försöka bygga ett företag, ett varumärke och skapa en arbetsplats för sig själv och flera. Jag tror inte att något moment, beslut eller nya faser i detta varit lättsamma eller haft de rekreationsmoment som en ”hobby” har… (Ska inte svära här, men är rätt så sugen). Jag kan berätta mycket om oändliga kvällar och nätter framför datorn i affärssystem, med bildredigering, produkttexter. Eller för den delen sjudagarsveckor med skruvdragare och målapenslar i hand, mängder av kartongbärande och snabb-luncher på stående fot.

Visst är det fantastiskt roligt att omge sig med vackra saker, att bygga ett företag kring något man tycker är genuint roligt. Men det gör inte stressmomenten mindre eller besluten enkla. Med leverantörer som kräver att inköpen är på minst 10 000 kr vardera och du ska välja mellan 100-tals leverantörer och tusentals produkter utan att ha en aning om vad som kommer att sälja. Det enda du vet är att hyresavin, abonnemangskostnaderna för system, licenser, program garanterat kommer och då har du inte ens börjat fundera över annonskostnaderna… Så näeeeejjjjj det är inte mycket som kan liknas vid en hobby-känsla.

Om det är något som kan påstås stämma i kommentaren så är det kanske att min sambo är med på det hela. Precis som att jag är med på att hans yrkesliv innebär mängder av jobb som ofta inkräktar på fritiden och tiden med familjen. För vi är ett team, ett team präglat av ömsesidig lyhördhet för varandras situation. Där vi med en stor portion pragmatism ger varandra vardagligt stöd genom tid, praktiska insatser och allmän förståelse. Vi hade helt enkelt inte kunnat driva våra respektive företag och samtidigt vara en fungerande familj om vi inte haft varandras fulla stöd.

Vart vill jag då komma med detta inlägg? Egentligen handlar det nog mest om att behövde skriva av mig och bli av med det lilla kliande och skavande lopp-bettet som kommentaren blivit till i min företagar-, mamma- och sambo-själ.

Vet i skrivandets stund inte om det personliga temat kommer att vara särskilt återkommande just i denna blogg som i första hand är en kanal för min affärsidé och ambition kring inredning och sådant som passar i temat kring Det goda hemmet. Det är i ärlighetens namn lite skrämmande att skriva personligt och att vara publik med sina känslor, tankar och åsikter. Inte minst när man fördjupar sig i kommentarsfält och flöden i sociala medier som etablerade bloggare och mer publika personligheter får stå ut med. Det är ofta ganska sorglig läsning. Men det är ett annat tema. Trycker enter på detta inlägg med viss tillfredsställelse, vart bloggen tar vägen framöver får vi se.

På temat blod, svett och tårar måste jag naturligtvis avsluta med lite reklam för några trevliga produkter som du kan köpa av mitt företag. En skön handkräm mot nariga på gränsen till blodiga händer (som man får av man av att packa och bära paket i februari-klimatet). Till badet efter en svettig arbetsdag – sköna badlakan och härligt badsalt. Tar man hand om sig lite grann efter en stressig dag så blir det förhoppningsvis alltför många tårar!

Januari...

Läste en lite deppig rubrik i någon av de stora kvällstidningarna som löd något i stil med ”så överlever du januari. Ingressen antydde att artikeln var på temat hur man tar sig igenom den mörka, kalla, här och var slaskiga och lite fattiga månaden som följer på decembers excesser och lediga dagar.

En rubrik som i sig nästan frammanade trötthet och leda, jag valde att inte läsa mer av artikeln…

Visst, här i södra Småland blir det ibland lite väl grått och trist så här års i de perioder då snön lyser med sin frånvaro. Men de senaste dagarnas snö och vinterväder har verkligen inramat landskapet så vackert. Och himlen… vilka färger! Krispigt vit-ljusrosa-ljusblå i harmoniska skiftningar. Luft, stämning och ljus som får mig att minnas hur vi som barn bjöds på oändliga möjligheter i vinter-utomhusleken. Byggde snökojor och lyktor, tävlade om vem som kunde rulla största snöbollen. Man krängde på sig ett par gamla Edsbyn och kasade runt på fältet i hemmagjorda skidspår. Pulkaåkning och snöbollskrig.

Man kom in på eftermiddagsfika i kalasbyxor, med väderbitna rosiga kinder, elektriskt möss-hår som stod åt alla håll och aptiten på topp. Tänk vad mycket gladare och piggare man skulle kunna vara så här års även nu i vuxen ålder om man klätt sig lika ordentligt som en 7-åring, varit ute lika mycket och lika aktivt njutit av vinterljuset och snön. Då hade nog inte januari haft så oförtjänt låg status…

Efter allt det decemberröda och julgransgröna låter jag januari-himlen inspirera med sina blekljusa pasteller och en försiktig försmak av våren. För att återkoppla till höstens inredningsskola så handlar det här om att låta färgerna samspela genom färgtemat som kallas nyanslika. Att arbeta med olika färger men i samma nyans är metod som jag gärna tillämpar i dessa ljusa toner.

Önskar dig en fortsatt fin januari och känns det trots inredningstips och hurtigt vinter-pepp ändå lite motigt så tänk på att februari snart är här med sportlov och ännu mera ljus, förhoppningsvis snö och vuxentillåten snölek i backar, spår och på isar!

Julen kom tidigt i år...

Som nybliven butiksinnehavare har en av de största utmaningarna varit att planera tiden. Trodde i ärlighetens namn att det inte skulle bli så svårt att få loss lugn tid framför datorn och skriva några rader i denna blogg då och då. Men se, tidsoptimisten i mig var i vanlig ordning fel på det…

Men så får det vara nu och i några veckor framåt. Inredningstipsen och utvikningarna kring produkter, butiksarbetet och annat får vila till efter jul helt enkelt.

För de vakna timmar som inte ägnas åt att hjälpa kunder, slå in paket, fylla på lager och uppdatera webbutiken tänker jag ägna åt familjen och hemmet och skapa lite mysig stämning. Plantera julblommor och fixa julgodis med barnen och se och lyssna på några av alla de luciatåg som dottern går i. Det kanske blir lite stressigt, man kanske blir lite trött, men det är ok.

Det är ok att vilja göra det fint, gott och stämningsfullt.

Det är en tid när vi överöser varandra med klyschor om att vara tacksamma och att det viktigaste är att umgås och ta det lugnt så till den milda grad att det nästan tar udden av pysselglädjen. Snart sett varenda Instagram-stylade bild åtföljs av en form av avbön om att det viktigaste är att vara tillsammans och vara tacksamma för att vi är friska och har varandra. Formuleringar som nästan pliktskyldigt måste ut, som om de liksom är med för att väga upp ett eventuellt motsatsförhållande mellan att skapa ett vackert och stämningsfullt hem å ena sidan och att värna om sina nära, kära och sin hälsa å andra sidan.

Vi människor söker efter balans och då är det väl den naturligaste sak i värden att som motvikt till vardagligt rutin-kaos, tristess eller vad det må vara, med hjälp av julpynt, mys-pyssel och diverse ansträngningar försöka skapa en vacker och mysig stämning. För mig ligger det väldigt mycket omtanke och kärlek i dessa handlingar.  Jag vill aldrig vara utan den glada, kreativa känslan i att vilja ordna det fint och stämningsfullt och ge sina nära och kära genomtänkta julklappar. Man bör nog vara lite försiktig med att förväxla den känslan och strävan med ytlighet eller konsumtionshets… Visst kan det bli lite stressigt, men jag känner ingen som inte gör det av kärlek och en önskan om att det ska bli riktigt bra och mysigt för alla.

Så min God-Jul-uppmaning blir: låt dig inte stressas av att det stundtals blir lite stressigt. Det är ok, njut i stället av pysslet, njut av att det blir fint, gläds åt de fina julklappar du ordnar till nära och kära och kom ihåg att det kommer lugnare mellandagar!

Visa fler poster

Följ oss på Instagram