Tillbaka till vardagen Postat den 25 februari av anna

Tillbaka efter en ljuvlig sportlovsvecka i Sölden, Österrike som bjöd på kvalitetstid med familjen, klarblå himmel, strålande sol och vindstilla väder i 5 av 6 skiddagar. Helt obeskrivligt skönt när jag dessutom får kombinera det med att åka skidor. Jag älskar att åka utför. Jag är inte särskilt duktig eller väldigt erfaren men har under de senare åren känt mig mer och mer säker och testar gärna nytt. (Hade lätt kunnat ägna mig åt säsongsarbete och spenderat vinterhalvåret i någon noga utvald alpby. Kanske något att satsa på när barnen är klara med skolan… säsongare i 50-årsåldern - gillar den tanken! )

Men nu alltså tillbaka till verkligheten.
Fått iväg en paketskörd från butiken, listat uppslag på bloggämnen, gått igenom lite statistik och pappersarbete. Borde kanske tänka att jag startat efter-semester-veckan rätt så väl, men jag saknar semesterbubblan och det där skyddande höljet där man bara får vara.

En vardag som känns krångligare än den borde vara

Under resan hem funderade jag mycket över om det är vår generation som gör det tokigt för oss, eller våra arbetsplatser, samhällsklimatet, samhällsdebatten, eller vad tusan det är som driver oss att skapa en så tungrodd vardag? Jag menar med alla de tekniska och praktiska förutsättningar som vi har – långt bortom vad man hade tillgång till för bara några generationer sedan. Och trots allt som ska underlätta vår vardag så är vi så in i baljan stressade och sönderarbetade, har så lite tid att leva ett vardagligt gott liv.

Jag har om jag får säga det själv alltid varit ganska bra på ”vardag”. Jag planerar, fixar och får effektivt gjort det som måste göras. Allt med siktet inställt på att få till en så trivsamma och funkande veckodagar som möjligt för hela familjen. Men på senare år har jag allt mer känt en skavande känsla av att vardagen inte känns så enkel som jag önskar att den gjorde. Märk väl att jag skriver ”känns”. För det praktiska arbetet är egentligen inte ett så stort bekymmer, utan det är den där jagande, gnagande känslan av att det man gör på något sätt inte riktigt räcker till. Att det borde vara på ett annat sätt, lite bättre, lite ”mer rätt”, nyttigt, ekologiskt, genomtänkt, hållbart, holistiskt eller vad veckans modetema kan tänkas vara.

Jag tror att det delvis har att göra med min personlighet, jag bryr mig lite för mycket om vad folk ska tycka, jag funderar och tar åt mig. När jag är på semester är det så enkelt att sluta fundera över vad som är rätt, fel och allt där emellan. Nutella till frukost och ett glas vin på tisdagskvällen. Men nu är man hemma igen och som sagt, dags att ta tag i vardagen och minimera (eller dölja) sitt vardagliga syndande för omgivningen.

När till och med kanelbullar blir en vardagskomplikation…

(Med risk för att detta ser helfånigt ut så bara måste jag skriva av mig och få ur det ur systemet…). Dagens exempel på hur skruvat det kan bli om man drar våra resonemang kring vardagliga företeelser till sin spets är resultatet av den helt vanliga kanelbullefika jag tog under eftermiddagen. Började fundera över hur det skulle kunna låta om man sammanfattar de senaste årens delningar på sociala medier, samtal i fika-rum, på föräldramöten osv:

Kanelbullar, denna lilla vardagsnjutning späckad med ”gifterna” socker, mjölk och gluten… Kan tänka mig minst två vänninor som med höjda ögonbryn förklarar vilken livsfara jag utsatt familjen för i förtärandet av gluten. ”Men ingen av oss är allergiska…” stammar man försiktigt till svar och får då reda på att alla inflammationer vi bär på kommer från vår hejdlösa glutenkonsumtion. Stammar vidare något om att det nog är träningsvärk efter hård skidåkning i en vecka och att ingen i familjen känner sig särskilt inflammerad. Funderar över att påpeka att man nog inte sett så starka evidens för att kanelbullar är farliga och får en mini-föreläsning om att eventuellt utåtagerande hos barnen minsann orsakas av vitt socker. ”Ja, men de är ganska lugna och i tonåren tänker jag att det hör till med ett litet släng i dörren då och då… Och kanske en mysig fika till och med kan hjälpa ett skakigt tonårshumör”. I bästa fall får jag (självklart i all välmening) ett recept på ”nyttiga chokladbollar” och något om att min mage skulle må bättre om jag valde havremjölk än vanlig mjölk. Håller tyst om att jag inte har några magproblem. Men vill egentligen bara skrika DET ÄR EN HELT VANLIG FIKA!! Jag är inte intresserad av att förgifta någon. Mjölet, mjölken, smöret är EKOLOGISKT – RÄCKER INTE DET!! Jag la för tusan 4 minuter extra framför mjölhyllan för att hitta det som såg mest ”rätt” ut… Ja, ni fattar.

Jag vet vad som är nyttigt och jag inser att ingen vill mig något ont, tvärtom, men ibland blir det bara för mycket…Kanelbullarna är givetvis här bara ett sammanfattande exempel och självklart fortsätter jag såväl äta som bjuda på bullar helt efter eget huvud. Men jag tror att du kanske förstår lite av min frustration kring det omåttliga informationsbruset av livsråd i stort och smått som vi är så snabba att dela med oss av.

Jag gillar evidensbaserad, akademisk fakta som grund för balanserade diskussioner, när det finns tid för det. Jag är medveten om att jag, mina vänner och alla som över huvud taget befinner sig i den digitala världen hamnar i olika filterbubblor och att våra världsbilder och vår tro på bra och dåligt skiftar därefter. Jag tror också att det hade varit bra om vi tog det lite lugnt med synpunkter om hur andra borde framleva sina vardagar. Att kanske hålla sig till välmenande enstaka och lite mer försiktiga råd som svar när någon önskar det. Just nu behöver vi nog inte fler aktivister inom kost, hälsa, hushållsbestyr och barnuppfostran. Snarare vänskapliga samtal med utrymme för personlig reflektion och ett aktivt såväl som kritiskt lyssnande på dem som faktiskt är pålitliga och sunda forskare. Så att var i och en i lugn och ro kan bygga en hållbar vardag. Hållbar för mig, för dig, för familjen, för framtiden. Ödmjukhet inför de stora och små frågorna, dess olika svar och hur man når fram till svaren är en bra sak.

Ville bara få detta ur systemet som sagt. Nu ska jag göra ett ryck i webbutiken och vaska fram vilka produkter som känns långsiktigt hållbara. Har en riktigt, riktigt bra förvaringspryl som jag vill visa dig mer av. Återkommer med mer info om det inom kort.

Önskar dig en riktigt fin vecka!

Kram/Anna

Följ oss på Instagram