Det viktiga, viktiga personliga mötet Postat den 17 mars av anna

Jag är en projektmänniska. Planering - organisering - genomförande. Steget som följer därpå brukar antingen vara åt ett håll där resultatet ska tas till nästa nivå och så börjar allt om: planering - organisering… Eller så avslutas projektet och blicken och energin flyttas åt ett annat håll.

Resultaten av alla, precis alla projekt som jag arbetat med har varit helt beroende av mötena människor emellan. Såväl de goda som de mindre bra resultaten kommer ur möten mellan människor. Arbetsmodeller, IT-stöd, tidsplaner och pengar måste så klart finnas och vara rimliga. Men när jag minns tillbaka så har resultaten i de avgörande ögonblicken hängt ihop med hur det mellanmänskliga fungerat, såväl i som runt projekten.

Djup förståelse för någons önskemål, drömmar och situation är väldigt svårt att få utan mänsklig kontakt.

Den lilla människan och det stora företaget

Ett personligt exempel var när jag för närmare 20 år sedan arbetade med marknadsanalys på ett av våra stora energibolag. Min arbetsplats låg i ett gigantiskt kontorskomplex i storstaden. Där satt jag och ett par kollegor och analyserade kundnöjdhet och statistik över hur våra kunder betraktade vår servicenivå. Skillnaden mellan mig och mina kollegor i tolkningen av vissa resultat visade sig hänga ihop med våra högst personliga erfarenheter. Jag minns hur de förvånades över hur starkt ett strömavbrott kunde påverka vissa av våra kunders ”nöjdhetssiffror” negativt. De tyckte att det bara handlade om några timmar hit och dit som strömmen varit nere. De förvånades över vissa grupper av småföretagare och hur ”gnälligt” det såg ut på landsbygden.

Utan att jag tänkte i de banorna då, så kan jag idag se att det mötet mellan mina kollegor och mig var väldigt viktigt för deras fortsatta bild av företagets kunder.

För mina kollegor som vuxit upp och levt hela sina liv i städer så var ett strömavbrott lika med en kortvarig störning, oftast något planerat som man blivit informerad om i förväg.

För mig, uppvuxen i en avkrok på den dalsländska landsbygden så var de strömavbrott som vi upplevde flera gånger per år verkligen ingen barnlek. Strömavbrotten kom nästan uteslutande som ett resultat av hårt väder. Blåst, snö, snösmältning (tunga gran-grenar på elledningar…) eller ibland åskoväder. Jag beskrev för mina kollegor om hur höst- och vinterstormar de facto resulterade i att utfodringen och vattningen av gårdens alla djur slutade fungera, hur grannens kor inte kunde mjölkas och vad det faktiskt innebär för såväl den enskilda kossan som bonden. Om att avbrotten kunde vara 2-3 dygn och att det som kan låta exotiskt och lite mysigt avbrott i vardagen i en storstadsmänniskas öron, faktiskt blir en stor ekonomisk belastning för en bonde. Eller en ytterst besvärligt vardagssituation för en småbarnsfamilj. Långt ifrån alla hem i grannskapet där jag växte upp hade kvar vedspisar och kakelugnar och ett strömavbrott mitt i vintern kunde innebära att huset blev helt utkylt på några timmar. Jag vet att jag med mina berättelser baserat på egna erfarenheter gjorde det betydligt enklare för mina kollegor att förstå. Vilket kanske i detta fall faktiskt ledde till ett bättre beslutsunderlag och att företaget vi arbetade på fick möjlighet att göra ett bättre jobb.

På samma sätt minns jag att de bästa av mina chefer när jag arbetade inom hotellnäringen var de som var angelägna om att varje dag få chans att prata med hotellens gäster. Att ständigt samla information och bygga känsla för hur gästerna upplevde sin vistelse. Det var det personliga mötet som gjorde just de cheferna till mästare i service.

Att stänga en butik

Så vart vill jag komma med dessa resonemang om projekt och möten?

Snart stänger jag min butik i Älmhult. Det är dags för mig att avrunda ett projekt. Att sammanfatta erfarenheterna och lärdomarna.

För knappt två år sedan öppnade jag dörren till mitt lilla ”showroom”/butik. Ett resultat av en kedja av små utvecklingsprojekt som resulterat i ett behov av en mötesplats.

Det började med en produktidé (som fortfarande är en idé…) som ledde till att jag startade en webbutik (för att ha ett sammanhang att sälja produkten (den som ännu inte är färdig..)). Hur snyggt man än försöker bygga en webbutik och hur mycket statistik det än går att skramla ut ur det digitala sammanhanget så kommer man inte runt det faktum att man inte på riktigt vet vad kunderna önskar, tycker om och behöver. För mig innebar det att jag, för att kunna bygga ett komplett koncept behövde en plats att möta kunderna – en butik.

Jag öppnade butiken med ett öppet sinnelag inför den krassa verkligheten och den gigantiska strukturomvandling som handeln står inför. Det affärsmässiga målet för butiken har varit att den ska bära sina egna kostnader. Det personliga mötet är i sammanhanget värt så mycket mer än bara ett krasst ekonomiskt resultat. Alla små vardagliga historier, resonemang och glada tillrop. Jag har verkligen fått uppleva så fina möten som givit mig otroligt mycket på ett personligt plan. I arbetet med webbutiken så har det blivit än tydligare hur svårt det är att med ord och bild fullt ut ersätta titta-känna-klämma. Men jag arbetar på det…

Hur som helst, nu stänger jag som sagt inom kort butiken. Jag har helt enkelt tvingats konstatera att trots alla värdefulla möten, och positiva tillrop så är det svårt att få såväl tiden att räcka till som de ekonomiska resultaten. Det är dags att summera projektet, dra lärdomar och fundera över nästa steg.

Vi ändrar våra beteenden

De flesta av oss pratar om att vi önskar levande, mysiga stadskärnor med små butiker. Men vi beter oss inte längre på det sätt som krävs för att det ska vara ekonomiskt hållbart för de små handlarna. En lördag i min barndom innebar ofta att tillsammmans med mamma på pappa hänga på låset när butikerna i den lilla staden öppnade. Veckans samlade småärenden till blomsterbutiken, sportaffären, underklädesbutiken, ost- och delikatessbutiken och avslutningsvis mataffären skulle avverkas innan kl 13. Däremellan småprat med bekanta här och där som liksom vi skulle få sin veckohandling ordnad.

Så ser en lördag i en småstad inte ut längre. Inte alls. Och företag kan inte byggas på nostalgi.

Så, stort tack för mötena. Butiken lever vidare i den digitala världen och jag tar tag i nästa projekt!

Kram/Anna

Följ oss på Instagram